Stachelberg vid Trutnov, Tjeckien, är ett av de många fort som skulle skydda Tjeckoslovakien från Tyskland. Anläggningen hålls i ordning av entusiaster och är öppen för turister.
Infarten till anläggningen ser dramatisk ut med hindren för fordon. Förmodligen var det också tänkt att här skulle finnas massor av taggtråd
Som en första grindvakt står denna bunker, som skulle ha kapacitet att välkomna både pansar och ”mjuka mål”.
Informationstavlor finns det gott om, men tyvärr är de flesta på Tjeckiska. Bra för Tjeckerna, men lite mer på tyska eller engelska skulle vara trevligt.
Försvarslinjen bestod av ett antal centralfort med en mängd olika mindre bunkrar mer eller mindre på linje. Bunkrarna var stationer för bland annat artilleriplatser och många har förbindelse med sina respektive centralfort via tunnlar med järnvägsräls för snabba transporter.
Brådskan blev stor när väl vidden av de Tyska intressena på 1930-talet blev uppenbara. Anläggningsarbetet tog fart 1936 och forcerades så gott det gick till dess Munchentraktatet skrevs under och försvarsanläggningarna i princip blev värdelösa eftersom de inte var helt klara.
Just kring Stachelberg har man försökt återskapa miljön från tiden strax före andra världskriget. Värn har grävts fram och fodrats, bunkrar har målats och en del taggtråd har dragits.
Om ”grindvakten” var rejält beväpnad så var ”portvakten” lite lättare utrustad. Han hade ju dessutom visst stöd från huvudfortet och en av uppgifterna var att hålla rent från ”mjuka mål” kring själva centralfortet. Denna bunker hade ingen tunnelförbindelse med centralfortet.
Centralfortet
i Stachelberg är en imponerande betongklump
med ledningsplats och batterier. Huvudbeväpningen här och i
kringliggande
bunkrar var granatkastare, inte flackbaneskjutande artilleri och
kalibern låg
kring 100mm –där det hunnit installeras och
ammunitionsföråden var dimensionerade för tusentals
projektiler per pjäs.
Karkonossemassivet i norr, bergsryggen som utgör den norra delen av Sudeterna och som är gränsberg mellan Tjeckien och Polen.
Ingången till fortet i Stachelberg är belägen under markytan. Det finns andra möjligheter att komma in via andra bunkrar och tunnelsystemet mellan dem och så finns det en rejäl infart för lastbilar långt, långt bort.
Väl inne i ”betongkalotten” står man inför nästa utmaning: en rejäl trappa som bara bär nerför…
Jag har inte så många bilder nerifrån bunkerns undre. Den här bilden från en plansch inne i fortet får illustrera hur det ser ut i andra fort, inte Stachelberg, för någon järnväg hann man inte installera innan Tjeckoslovakien blev annekterat och i praktiken invaderat.
Att anläggningen hastigt bara övergavs mitt under byggnationen får symboliseras av de här påbörjade betongkonstruktionerna.
Mera påbörjade anläggningar, förmodligen en pjäsplats. Kan det ha varit för luftvärn?
Förhoppningsvis kan bildmaterialet kompletteras och likaså detaljuppgifterna. Jag har lärt mig att man oftast måste besöka en plats två gånger för att kunna ställa de rätta frågorna. I det här fallet blev besöket i Stachelberg bara ett infall då vi råkade passera förbi.